Bästa dagen i mitt liv!

Om jag ska erkänna det så var jag inte jätte överspelt när det bara var typ en vecka kvar. Och dagen innan somnade jag rätt så normalt. Men när jag vaknade på morgonen så poff, OmG jag ska se One direction! Haha. Vi gick in till tågstationen där vi träffade min kompis Vera som skulle gå med på konserten.

När vi kommit fram till Stockholm tog vi direkt ett tåg mot vårat hotell för att checka in och lämna av saker och sånt. Vi gick runt i korridorerna (eller kanske småsprang) och var bara lite sådär extra överspelta. Vi väntade på att min mobil skulle ladda klart eftersom att jag märkte att jag bara hade 30 procent och fick typ panik eftersom att det aldrig skulle räcka till konserten haha. Vill bara säga att jag skriver ganska onödiga saker och detaljer men det är bara för att jag själv ska kunna gå tillbaka och kolla sedan och minnas allt.

Vi tog ett tåg tillbaka till T centralen och åt sedan på burgerking. Då började man också se andra som skulle på konserten. Meeeen det blev värre. Alltså jag trodde typ att det bara var rusningstrafik först men när vi väl kom upp på perrongen så var det proppfullt med directioners! :D Då blev jag också påmind om att det var 40 000 personer som skulle in i arenan den kvällen så ja. I tåget till Solna stog typ alla inklämda i varandra. Typ som tunnelbanan i Japan. |men| allt var verkligen värt det. Det var en bit att gå från stationen till friendsarena och mycket köer men jag tycker ändå att
det gick rätt så smidigt ändå. Innan man gick in fanns det massor med stånd och alla ville få sålt sina saker. Men ärligt talat orkade vi inte köpa något utan jag köpte en snygg tröja efter konserten istället. Vi skulle in vid ingång B så där fick man köa igen. Fast det gick ändå snabbare än vad jag trodde. Och än vad de andra trodde. För vi var där halv 6 och förbandet började inte förän 10 i 7!

För att komma in visade man först biljetten för en man som stog vid ingången. Och han såg rätt schysst ut. Nää men asså jag trodde typ att det skulle vara stora sura ordningsvakter haha. Men dom ger en väldigt bra och säker känsla! Och även där inne om man behövde hjälp och de var väldigt noggranna med allas säkerhet för ibland ser man ju att folk faktiskt inte bryr sig utan mer tänker : ja men dom får skylla sig själva varför ska jag hjälpa dom? Så hatten av för alla funktionärer på friendsarena, verkligen ! :)

Sedan skannade man pappret och sedan var man inne. Vi gick och köpte choklad och popcorn och sedan skulle vi öppna dörrarna och gå in i själva "konsertsalen" och omg vilken känsla och jag blev så chockad men peppad. Jag minns att jag pratade i telefon med en kompis som också var där och jag skrek typ i luren : omg shiiiit ohh herregud! XD Det var sååååååå stort och ljust och scenen var jätte uppbyggd och röd och omg jag kan knappt berätta utan att fingrarna skriver i 120 km i timmen! Men det var verkligen en jätte häftig känsla att gå in där. Vi hittade snabbt våra platser eftersom att vi satt längst ut mot trappan. Platserna var | bra |. Jag trodde faktiskt att vi skulle sitta ännu längre ifrån dom men vi satt väldigt bra. Visst, inte lika nära som om vi skulle stått upp men vi såg dom på scenen och när som gick ut på dendär långa scen grejsen. Aja vet inte vad det heter men hoppas ni fattar. Det jobbiga då var bara att vi var tvungna att vänta jätte länge innan förbandet kom. Pluss så var dom lite försenade så vi hann äta upp allt vi hade köpt innan ens förbandet satte igång. Men vi lyckades att fördriva tiden och dom visade lite musikvideor och samma reklam om och om igen på de stora skärmarna men ja. Vi klarade av det :)

Vi såg hur folk strömmade in och vi såg dom där nere bli fler och fler. Det var lite roligt för alla på parkettståplats lyckades tillsammans ställa sig som en pil som pekade åt ett håll och One direction betyder ju en riktning så det var lite kuuuligt tycker jag ;) Men hursomhelst så kom förbandet in sedan och förbandet var 5 secounds of summer. Jag har innan varit lite skeptisk till dom men dom var verkligen jättebra också! Deras låtar fastnade i huvudet och det känns som låtar som kommer gå på repeat i sommar :) Om inte mitt dumma Spotify inte vill ladda ner låtarna villsäga. Men men dom var i vilket fall jättebra och snygga också fast jag minns bara vad två heter - Luke och Ashley. Har jag för mig iallafall. Haha. Jag får väl erkänna mig som ett mindre fan av dom just nu men jag kanske pluggar på mig lite fakta om dom så blir jag säkert galen i dom med. Men dom körde några låtar och sedan var det paus igen. Glada satt vi och väntade på 1D och snackade om 5sos. Var dom bra? Vem var snyggast? Osv osv osv...

40 minuter sena var dom och undertiden satte dom på låtar som publiken dansade till. Dock så var den ända jag kunde makarena dansen. Fast den kunde jag bara halvt. Men det lättade upp stämningen lite iallafall. Sedan var jag för första gången med på vågen. Mäktigt! :) När vi hade väntat tillräckligt och lite mer så kom dom äntligen. Och jag var sååååååhär glad ! :) De första minutrarna satt jag bara och stirrade och det pågick alldeles för mycket saker i min hjärna. Jag förstod inte att jag faktiskt såg dom på riktigt!! Herregud. Efter att i snart två år bara sett dom på skärmar dygnet runt blev dom nästan bara som personer som inte fanns. Så att se dom i verkligheten var heeelt otroligt. När jag väl hajat lite började vi dansa, hoppa uppochner och skrika som galningar och bästa känslan. Minns knappt låtarna utan det var bara det att jag såg dom som kändes så overkligt. Vissa grät men jag kunde inte. För jag hade inte smält in det och jag har fortfarande inte gjort det nu när jag skriver dethär. Jag får klumpar i halsen nu och påminnelser om huuuur mycket jag älskar dom. Jag har gråtit när jag sett bilder men i fredags var det bara att vara överspelt. Stanna upp några sekunder och kolla att dom verkligen var kvar och sedan skrika sjunga och dansa igen. Detta önskar jag alla personer fick vara med om för det är verkligen glädje. One direction slängde vatten, höll på med konfetti, vinkade till alla och bara var domdär underbara killarna. Sååååå glad att jag fått uppleva dethär och ja, jag kollade lite extra på Harry och skrek: jag älskar köttbullar!! När han bad om det och Liam var världens snällaste och jag såg Nialls hopp och jag hörde Zayn och Louis fantastiska röster. Meeen jag har inte smällt in det och kommer aldrig att göra heller. Men det var garanterat en utav mina bästa kvällar i hela mitt liv och verkligen värt allt besvär. Allt jag hoppas nu är att dom kommer tillbaka ännu en gång för dethär är | inte | slutet för Onedirecton <3

Efteråt gick vi vingligt tillbaka ut. Jag minns inte riktigt vilka låtar dom sjöng men dom sjöng dom mesta från midnight memories och några från take me home och up all night. Världens bästa kväll nååååågonsin. Det tog ganska lång tid att komma ut från friendsarena och till tågen och det var väldigt mycket trängsel pluss att man var väldigt trött. Men somsagt så var allt verkligen värt det. Och nu kan jag inte sluta tänka på dom längre.:)

Jag har slut på internet uppkoppling så jag kan inte uppdatera på rätt sålänge men jag hoppas att ni nöjer er med dethär långa inlägget en stund.

 

Birgitta

23 juni 2014 20:06

Heja Stella, vilken inlevelse i berättandet, man bara flöööt med i härliga känslan!
Kram!

Stella Menzies

27 juni 2014 08:27

:D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min nya blogg hittar ni på stellamenzies.spotlife.se

Jag kan väl inte direkt erkänna att jag er en så stor "nyårslöften människa" haha de brukar oftast inte hållas eller så glömmer jag bort dom. Jag är inte heller så "new year, new me" eftersom att jag anser att jag har alla dagar på mig oavsett år att...

Önskar er alla ett bra år 2015! Lite kul kommer upp på bloggen snart också hmm... ...

Vart ni än är eller hur ni än mår så vill jag bara säga God jul! Imorgon folks så är det JULAFTON wihoo:D ...