Alltså ni får verkligen utsäkta min bloggtorka. Jag har verkligen ingen lust att blogga och kommer inte på nåt heller. Jag har ju inte ens skrivit ridinlägg på 2 veckor heller. Men på måndag har vi en liten dressyrtävling inom ridgruppen så jag håller på att öva!

Nu när jag ändå håller på att lyfta fram folk så vill jag säga GRATTIS på farsdag till min underbara pappsi. Grattis!! :D

Så vaknar man upp till vinterns första snö! Brrrr. Iskallt är det. Idag har jag skrivit prov vilket gick bra. Imorgon är det äntligen fredag igen wihoo!

Har ni fått snö än?

Till världens bästa morfar som fyllde år i Lördags och Niclas som fyller år idag. Hipp hipp hurra! Ska sova första natten i ny lägenhet nu så att ni vet haha. Imorgon är det ridning och så kanske kanske jag släpper en kul sak...

Åhh dom har såå fina kläder och nu har dom ju desutom öppnat en webbshop. Tänkte visa några saker jag tyckte om.   Den här här tunikan

  Den här skinnjackan. Det är dessutom 20% på den nu!

  Tycker om domhär jeansen med hängslen och bling bling.

  Och tillsist dethär skärpet!   

Ja ja ja det kanske låter lite smörigt men allvarligt så är det något viktigt! Vilket alla som har varit yngre känner till. Att vara på detdär stadiet mellan barn och tonåring. Inte veta hur man ska vara. Bete sig vuxen eller ska man stanna kvar som liten och busa runt.? Tro mig. JAg har varit där. Man visste inte riktigt vad man var. Barn eller tonåring? Man var liksom lite mittimellan. Man var osäkrare än när man räknades som barn och man var osäkrare än nu när jag räknas som tonåring. Man gjorde mycket som kompisarna, köpte likadana kläder, La ut samma bilder som dom på instagram utan att ens ha en egen tanke bakom det. Mina blogginlägg blev lite "Tja tja bloggen dethär är min outfit idag". Man la ut quotes som inte ens tilltalade en nånting. Man var bara lite osäker och drogs av grupptrycket. Man vågade inte ta ett steg utanför dendär bubblan. För rädd för att göra bort sig. Men jag lovar att det fanns några som klarade av det. Det var dom som valde en annan klädstil, en annorlunda hårfärg, andra intressen osv. Dom hade hittat sig själva. När man själv var där tyckte man bara det var konstigt. Varför sån klädstil? Men man accepterade det eftersom att det var så man var uppfostrad av samhället att göra. Nu kan jag med 100% säkerhet säga att det var domsom var dom säkra och domsom redan funnit sig själva.

Jag klarade mig hyffsat från osäkerheten om att veta vart man skulle stå. Jag tillhörde ändå dendär klungan i dendär bubblan som inte vågade öppna upp sig tillräckligt och ta steget utanför. Men idag så HAR jag gjort det och jag är 100% mig själv. Min blyghet börjar försvinna mycket vilket jag är väldigt glad över och jag är somsagt min egen version. Jag har en egen åsikt om mina instagram inlägg och spotifylåtar och jag har lärt mig att inspiration inte är detsamma som att härma. Kompisar, Familj, teater, ridning och nytt klassbyte har verkligen hjälpt mig på traven till att stolt säga att jag är mig själv och bubblan har jag lämnat bakom mig för länge sedan.